 |
 |
 |

 Om infertilitet
 Behandling
 Graviditet
 Erfarenheter

Om infertilitet

|
 |


Skador på äggledarna
Äggledarna är små fina strukturer som inte är
tjockare än blystiftet i en blyertspenna. Därför kan de lätt korkas
igen. Blockeringar kan komma med ärrbildning efter en infektion,
efter magkirurgi, eller på grund av fibrösa sammanväxningar som
förstör ledarna, eller minskar deras rörlighet, genom att de vuxit
samman med närliggande vävnad.
Inflammationer i bukhålan, som resultat av sexuellt överförda
mikroorganismer, som gonokocker, klamydia eller annat smittoämne,
är huvudorsaken bakom tubar infertilitet. Dessutom medför
inflammationer en 2 till 8 gånger högre risk för
utomkvedshavandeskap. Uppföljningar av fertiliteten hos kvinnor med
laparoskopi, då läkaren undersökt livmoder, äggledare och bukhåla
med titthålskirurgi, har visat att risken för infertilitet ökar med
10% med varje infektion. Detta oavsett vilken mikroorganism som
orsakar infektionen. Effekten verkar vara kumulativ eftersom risken
för infertilitet fördubblas efter en andra infektion.
Jämförelse mellan en normal och en
inflammerad äggledare

Även om gonorré är den vanligaste orsaken bakom
PID, ökar klamydia mer och mer och är nu den näst vanligaste
orsaken till tubar infertilitet. Tre av fyra kvinnor med tubar
infertilitet testar positivt för antikroppar m ot klamydia jämfört
med en av fyra fertila kvinnor. Upprepad exponering för
mikroorganismerna orsakar förändringar i äggledarens slemhinna,
intratubulära sammanväxningar och distala obstruktioner. Troligtvis
blir klamydia allt vanligare på grund av att de smittsamma
mikroorganismerna är resistenta mot många av de läkemedel som
används för att behandla gonorré och ”väljs” därmed ut av fel sorts
antibiotika under tiden man väntar på resultaten från
bakterieodlingen.
En sjukdomshistoria av salpingit (inflammation i äggledarna)
förknippas med den högsta risken för infertilitet. Ungefär en
tredjedel av alla kvinnor som gör infertilitetsutredning visar
tecken och symptom på problem med anomalier i livmoder eller
äggledare. Blockerade eller skadade ledare kan minska fertiliteten
genom att de förhindrar spermierna att nå ägget eller genom att de
förhindrar det befruktade ägget att nå livmodern.
Denna form av infertilitet kan också komma efter septisk abort,
infektion efter förlossning (puerperal sepsis),
bukhinneinflammation eller operationer i underlivet. Infertilitet
orsakad av någon av dessa faktorer kan förebyggas. En okomplicerad
blindtarmsoperation ökar inte risken för efterföljande
tubarblockering men en sprucken blindtarm orsakar en fem gånger så
hög risk för detta.
Tubar infertilitet kan ibland behandlas med kirurgiska metoder, men
om detta ej är möjligt eller om operationen misslyckas kan IVF vara
en lösning. Tubarkirurgi innebär operation som kräver full narkos
och ofta tar flera timmar att utföra. Operationen görs ofta med
hjälp av ett operationsmikroskop. Kirurgi kan korrigera ungefär 45%
av de fall då blockeringen sitter i den lägre delen av äggledaren
(närmast livmodern) men endast 20-25% av de fall då blockeringen
sitter i den övre änden, som är närmast äggstockarna. Efter alla
former av kirurgi i äggledarna ökar risken för
utomkvedshavandeskap.
Hos en liten grupp patienter är det livmodern som orsakar
infertilitet. Sådana problem inkluderar medfödda missbildningar,
sammanväxningar eller närvaron av godartade tumörer som kallas
myom. En liten del av dessa patienter kan behandlas
kirurgiskt.
|
|
 |
 |
 |