StartsidaOm Merck SeronoKontakta ossOrdlistaReferenserSökSite Guide
			Om infertilitet Behandling Graviditet Erfarenheter Om infertilitet Utvärdera din fertilitet Vad innebär fertilitet? Maximera din fertilitet Infertilitet: en introduktion Infertilitet hos kvinnor Ålderns betydelse Äggstockarna och livmodern WHO Klassificering av ägglossningsproblem Kliniska karaktäristika Möjliga orsaker bakom ägglossningsproblem Ingen ägglossning Oregelbunden ägglossning Polycystiska ovarier Otillräcklig lutealfas Prolaktinrubbningar Fysiska tillstånd Kromosomdefekter Andra orsaker (idiopatiska) Infertilitet hos män Följder av infertilitet Frågor du kan ställa till din läkare		WHO Klassificering av Ägglossningsrubbningar 1968 lade Insler och hans medhjälpare fram ett förslag till klassificering av patienter med rubbningar i ägglossningscykeln. Klassificeringen har sedan modifierats och antagits av Världshälsoorganisationen (WHO) och används idag på många behandlingscentra. WHO:s klassificeringssystem delar upp patienterna i grupper efter tre parametrar: Halten av endogent prolaktin. Halten av endogena gonadotropiner (LH och FSH). Halten av endogena östrogener.  Ett flödesschema (se bild) visar hur testparametrarna används för att dela upp patienter i olika grupper. Diagnos och beskrivning av varje grupp sammanfattas i tabellen nedan. WHO klassificering av ägglossningsrubbningar WHO classification system for ovulatory disorders Group Diagnosis Description I Hypotalamisk-hypofysär svikt Amenorréiska kvinnor utan indikation av endogen östrogenproduktion, oförhöjda nivåer av prolaktin, låg FSH-nivå (hypogonadtropisk hypogonadism) och inga synliga utrymmeskrävande skador i den hypotalamiska-hypofysära regionen. II Hypotalamisk-hypofysär dysfunktion Kvinnor med en mängd olika menstruationscykelstörningar (otillräcklig lutealfas, anovulära cyklar, anovulärt polycystiska ovarier, och amenorré) med fungerande endogen östrogenproduktion och normala prolaktin och FSH-nivåer. III Ovariesvikt Amenorréiska kvinnor utan tecken på ovariefunktion och med förhöjda FSH-nivåer men utan förhöjda prolaktinnivåer. IV Medfödda eller förvärvade sjukdomar i könsgången Amenorréiska kvinnor som inte svarar med blödning på upprepade kurer med östrogen. V Hyperprolaktinemiska infertila kvinnor med utrymmeskrävande skador i hypotalamus-hypofysregionen Kvinnor med en mängd olika menstruationscykelstörningar (otillräcklig lutealfas, anovulära cyklar eller amenorré) med förhöjda prolaktinnivåer och tecken på utrymmeskrävande skador i hypotalamus-hypofysregionen. VI Hyperprolaktinemiskt infertila kvinnor utan synliga utrymmeskrävande skador i hypotalamus-hypofysregionen Samma som grupp V-kvinnor förutom att det inte finns bevis för utrymmeskrävande skador. VII Amenorréiska kvinnor med oförhöjda prolaktinnivåer och bevis för utrymmeskrävande skador i hypotalamus-hypofysregionen Kvinnor med låg endogen östrogenproduktion, normala eller låga prolaktin- och FSH-nivåer. Ungefär 97% av patienter med cykelrubbningar tillhör grupp två och resten till grupp ett. Dessa två grupper representerar patienter som kan ha nytta av gonadotropinbehandling för att återupprätta ägglossningsfunktionen. Klassificeringssystem som detta hjälper läkare välja den bästa behandlingen för sina patienter. En annan fördel är att klassificeringssystemet tillåter jämförelse av resultaten från olika kliniska studier, samt preparatutvärdering, vid olika kliniker och i olika länder. Detta genom att man kan vara säker på att identiska patientgrupper har testats vid varje center. Systemet är av stort värde även då det gäller psykologiska sjukdomar som kan diagnosticeras olika i olika länder om man inte har tillgång till strikta diagnostiska kriterier. Det är viktigt att komma ihåg att, även om klassificeringssystem ger ett rättesnöre för behandling, behöver läkaren ta fram individuellt anpassade behandlingsformer för varje patient efter noggranna fysiska undersökningar och diagnostiska test.
			© 2010 Merck AB. Vänligen läs vår  Juridiska information. Last Updated: 16/09/2010