|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||
![]() |
![]() |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Om infertilitet
|
![]() Spermieanomalier Hypogonadism Manlig hypogonadism kan orsakas av sjukdom i testiklarna eller av problem med hypofysen vilket resulterar i nedsatt bildning av gonadotropiska hormoner. Hypofysstörningar kan vara medfödda (Kallmans syndrom) eller kan följa efter hypofysadenom (prolaktinom, craniofaryngiom) eller efter strålningsbehandling. Hos män orsakar hypogonadism symptom och tecken på androgen hormonbrist. Effekterna av detta beror på om hormonbristen kommit före eller efter puberteten. Typiska tecken är minskad kroppsbehåring och skäggväxt, slät hud, ljus röst, reducerad sexualdrift och prestation, underutveckling av könsorganen samt dålig muskelbyggnad. Hypotalamisk-hypofysär sjukdom Hyper- och/eller hypo-sekretion av hypotalamiska eller hypofysära hormoner är en ovanlig orsak till infertilitet. När detta är orsaken, är resultaten av profertilitetsbehandling ofta utmärkta. Två syndrom erkänns:
Denna sjukdom karaktäriseras av mycket höga nivåer av gonadotropiner i kretsloppet, men testiklarna svarar inte på stimulering av dessa hormoner. Det här hittar man ofta hos patienter med primär testikelsvikt. Chanserna till fertilitet är små men empirisk hormonbehandling med testosteron är ibland effektivt. Hypogonadotropisk hypogonadism Hos dessa patienter, är den hypofysära utsöndringen av gonadotropiner otillräcklig för att stimulera normala testikelfunktion. Defekten kan ligga i hypofysen eller i hypotalamus. Ett större antal anomalier, oftast ovanliga endokrina sådana, samt trauma, infektioner eller tumörer kan ge över- eller underskott av gonadotropiner. Det är möjligt att skilja mellan primär svikt i den hypofysära utsöndringen eller svikt som följer på en hypotalamisk defekt med förminskad sekretion av HnRH. I det första fallet är behandlingen ersättningsterapi med exogena gonadotropiner. I det andra fallet är behandlingen föreskrivning av naturligt GnRH. Kromosomanomalier Ett abnormt antal
könskromosomer kan ge sjukdomar i de manliga könsorganen. Till
exempel, är infertilitet nästan alltid en följd av Klinefelters
syndrom. Tillståndet uppkommer på grund av en rubbning då mannen
har en eller flera extra X-kromosomer i sina celler. Kleinfelters
syndrom påverkar en av 500 nyfödda pojkar och risken för att få ett
barn med detta tillstånd ökar med moderns ålder.Klinefelters syndrom associeras nästan alltid med azoospermi, Den extra X-kromosomen verkar ha liten effekt på strukturen på de seminifera ledarna innan puberteten, men vid puberteten tar en progressiv, överväldigande förstörelse plats. Vissa patienter med Klinefelters upplever normal tillväxt av testiklarna tidigt i puberteten, men efter puberteten tillbakabildas de igen. Bröstförstoring sker också. Det finns ingen bot för Klinefelters syndrom, men hormonbehandling kan användas för att framkalla sekundära könsdrag såsom skäggväxt. Män som har en extra Y-kromosom har olika grader av spermatogenesisk skada, allt ifrån normal spermiebildning till testikelsvikt. Det finns ett antal andra ovanliga kromosomanomalier som också kan ge oförmåga att bilda spermier. Störningar i sammansmältningen av ägg- och sädescell Det har visat sig att komplementära adhesionsmolekyler finns på ytan av oocyter (ägg) och på sädesceller. Dessa molekyler påverkar varandra och leder till sammansmältning (befruktning). Systemets funktion verkar viktig inte bara för sammansmältningen utan också för att förhindra polyspermi (befruktning av ett ägg av mer än en spermie). Anomalier i adhesionsmolekylerna på gametytan, eller andra anomalier som påverkar sammansmältningen av ägg- och sädescellen, är erkända orsaker till infertilitet. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||