StartsidaOm Merck SeronoKontakta ossOrdlistaReferenserSökSite Guide
			Om infertilitet Behandling Graviditet Erfarenheter Graviditet Så får du en bra graviditet Hormonernas funktion Hormonernas uppgift under den tidiga graviditeten Hormonförändringar under graviditeten		Hormonförändringar under graviditeten Moderkakan är ett högvaskulärt organ som utvecklas under de första veckorna av graviditeten för att förse embryot med syre, näringsämnen och andra substanser. Moderkakan producerar också hormoner som är viktiga för att underhålla graviditeten. De fyra viktigaste hormonerna som produceras av moderkakan är humant koriongonadotropin (HCG), progesteron, östrogen och humant placentalaktogen (HPL). Humant koriongonadotropin (HCG)  HCG spelar en viktig roll under den tidiga graviditeten. Det har till uppgift att underhålla corpus luteum, till dess att moderkakan klarar av att helt ta över produktionen av progesteron och östrogener. Progesteron   Progesteron hjälper till vid inplanteringen av embryot, samt stödjer och förtjockar livmoderslemhinnan. Dessutom verkar progesteronet stimulerande för utvecklingen av mjölkkörtlarna som behövs för produktion av bröstmjölk. Man anser också att progesteron är med och undertrycker moderns immunologiska reaktion på foetala antigener. Progesteron tillverkas av corpus luteum tidigt i graviditeten. Under graviditetens sjunde vecka, framställs progesteron både av corpus luteum och av moderkakan. I vecka 12 övertas hela progesteronutsöndringen av moderkakan. Mot slutet av graviditeten anses progesteronet spela en viktig roll i den förberedande processen som leder fram till förlossningen. Kvinnliga hormoner under ägglossningen Östrogen  Östrogen stimulerar tillväxten av livmodern under graviditeten som stöttar det växande fostret. Östrogen bidrar också till att stimulera bröstens tillväxt. Under graviditeten ökar nivåerna av östron och östradiol till uppskattningsvis 100 ggr de normala och östriolnivåerna ökar tusenfalt, vilket figuren nedtill visar. Humant placentalaktogen (HPL)  HPL är ett hormon som har till funktion att stimulera tillväxten och utvecklingen av bröstvävnad inför amningen. Hormonet spelar också en roll för ämnesomsättningen under graviditeten. Amning Oxytocin är ett hormon som frigörs från den bakre delen av hypofysen. Det här hormonets uppgift är inte helt fastställd, men det medverkar till att sätta igång värkarna och att livmodern drar ihop sig till sin vanliga storlek efter förlossningen. Det spelar också en viktig roll för att framkalla utsöndring av mjölk från brösten under amningen. Hormonet prolaktin frigörs från den främre delen av hypofysen. Prolaktin verkar direkt på utvald vävnad utan att stimulera andra körtlar och, i likhet med gonadotropinerna, kontrollerar det fortplantningen. Prolaktin stimulerar mjölkproduktionen. Efter förlossningen stimuleras utsöndringen av dessa båda hormoner av att barnet suger på bröstet. När barnet för första gången förs till bröstet, får barnet i sig en trögflytande vätska som kallas kolostrum (råmjölk), vilken är särskilt rik på protein och antikroppar som hjälper till att skydda barnet mot infektioner. Den riktiga mjölken bildas inte förrän två, tre dagar efter födseln. När barnet suger på bröstet stimulerar det bröstmjölksproduktionen så att mängden bröstmjölk anpassar sig efter barnets behov; mjölkproduktionen ökar sedan gradvis allt eftersom barnet växer. Klimakterium  När äggstockarna åldras slutar de efter hand att reagera på FSH-stimulering vilket gör att utsöndringen av östrogen sjunker. Allt eftersom östrogenkoncentrationen sjunker, minskar det hämmande gensvaret från hypofysen och då uppkommer en viss ökning av hormonet FSH. Ungefär samtidigt försvinner LH-topp (luteiniserande hormon) mitt i cykeln, och det förekommer menstruationscykler utan ägglossning (anovulatoriska). Efterhand som äggstockarnas funktion nedsätts ytterligare, upphör ägglossningen helt. Brist på corpora luteum resulterar i en minskad utsöndring av progesteron, och till sist blir koncentrationen av progesteron så låg att menstruationsblödningarna blir oregelbundna och sedan slutar helt. Under denna tid är FSH-koncentrationerna mycket höga. Det är grunden till att FSH tills helt nyligen utvanns ur urinen hos postmenopausala kvinnor och använt i framställningen av FSH/hMG preparat som användes i infertilitetsbehandling. Menopausala symptom är bundna till en fallande östrogenkoncentration och till hypofysutsöndringsfunktionen. Ökningen i utsöndringen av FSH kan möjligen sättas i förbindelse med en stigning i produktionen av några av de övriga hypofyshormonerna, som sköldkörtelstimulerande hormon (TSH) och adrenokortikotropt hormon (ACTH). En ökning av TSH kombinerat med obalans mellan östrogen och gonadotropiner resulterar ofta i rodnad och kraftiga svettningar till följd av vasomotorisk instabilitet. Känslomässig labilitet kan också bero på TSH-effekten på vissa valda organ. En stigning av ATCH ger främst en kraftig utsöndring av binjurebarksandrogen, vilket orsakar ökad behåring (hirsutism) vilket ofta är speciellt tydligt i ansiktet. Bortsett från den indirekta verkan via hypofysen märks den sviktande östrogenproduktionen primärt på de sekundära könsorganen. Brösten blir mindre och mister sin form, vulva och vagina blir mindre vaskulära och deras epitel blir mer mottagligt för skador och infektion. Atrofisk vaginit (slidkatarr) med sprickor, smärta och blödningar kan förekomma. Äggstocks- och livmoderatrofi och livmoderslemhinnan försvinner fullständigt. De låga östrogenhalterna efter klimakteriet kan också kopplas samman med osteoporos, vilket kan leda till benskörhet i de viktbärande benen, särskilt i ryggen och lårbenshalsen. Majoriteten av de symptom som hör samman med klimakteriet kan förbättras med långtidsbehandling med hormonersättning.
			© 2009 Merck Serono en division inom E.Merck AB. Vänligen läs vår  Juridiska information. Last Updated: 11/06/2009